mina barn och andras ungar
Detta ser jag exempel på dagligen ich med mina jobb och även i vardagen...
det jag nu stör mig på hände i dag på coop forum. En flicka i 6 års åldern tjatade till sig lördags godis på en måndag. Ett tag in i diskussionen, dvs tjatet, trodde jag att föräldrarna vann diskussionen och jag kände mig nöjd...tills jag hör hur flickan lägger upp förslaget att räkna det godiset hon nu ville ha som lördags godiset och att hon då skulle bli utan godis på lördag om hon fick det idag.
mamman går med på detta...och här kokade jag (varför bryr jag mig ens, inte mina barn) för i helvete att den flickan kommer bl utan godis på lördan, då har ju mamman glömt bort alla lov ord och all måndags dispyt och tjejen får direkt det övertag hon velat ha och för den delen redan har!
jag kan bli tokig på föräldrar som låter sig styras, som leds av sina barn. Nu har detta säkerligen hänt under min uppväxt för min mamma och det kommer kanske hända om jag en gång får egna barn, men jag hoppas verkligen inte det. jag skulle aldrig vilja försumma mina barn på det sättet, för det finns absolut ingen som tjänar på att skämma bort sina barn, oj, vad upprörd jag blir även nu =) men jag ser så mycket sånt här och det känns inte kul, det har blivit fel nånstans, vart tog barnen över och varför..barn gillar och behöver gränser och en fast punkt som inte ger vika....
trevlig kväll på er!/Malla
Michael Bolton-Lean on me
Ha ha, jag förstår lite av din känsla =D Fasst jag ser med andra ögon på den där händelsen. I det där fallet kanske mamman visst var "stark" nog att hålla deras deal. Alltså inget godis på lördag. Skulle hon hålla det så tycker jag det var en bra grej. För då kommer förmodligen barnet lära sig (då de sitter där utan godiset när alla andra gluffsar) att det är bättre att vänta med godis till på lördagen då de andra i familjen oxå äter godis ;)
Innan jag blev mamma sa jag oxå att jag skulle vara "hård" men samtdidigt snäll. Alltså en BRA mamma. Dock kan jag säga att så blev det minsann inte.. ;) Och var de gick snett? Ingen som helst aning. Kanske är det så att barn har en stark vilja (särskillt då det gäller trots) och att det med tiden gör att man släpper efter.
Fasst i vårat fall så förstår ju inte O alla gånger (då menar jag at det inte går att förklar för honom, utvecklingen du vet..) och då behövs lite fjäsk och "medgivningar" från oss föräldrar. Hittills har det inte haft något negativ effekt (i efterhand tex). Men man känner sig dum och inte tillräckligt hård nog i vissa tillfällen. Som en dålig mamma alltså. Barnet ska ju inte få visa att DE bestämmer. Tvärtom är det ju faktiskt =)
Kan säga att det är väldigt lätt att ge efter i ett köpcenter då barnet börjar skrika rakt ut och slänger sig på golvet i ren protest. Då alla runt ikring glor och ser ut att tänka "vilken jävla dåli morsa. få käfft på ungjäveln din". För ögon som stirrar, det får man på sig och då blir man osäker i sin handling och gör oftast vad man inte skulle ha gjort eller tänkt i vanliga fall. Dumt att man inte kan ignorera allt alla gånger =p
Att inte skämma bort sitt barn är oxå svårt. I presentväg alltså. Man mår bra och blir glad av att se sitt barn glad. Så att ge barnet presenter eller låta det få göra massor av roliga (påkostade) saker är en underbar känsla. Även om de i andras ögon kan verak fel/bortskämmande ;) Fasst det finns ju lagom bortskämmning och TOTAL bortskämmning. Jag själv tror jag begfinner mig på en vanlig nivå i alla fall.
Oj, värsta uppsattsen. Som vanlit.. ha ha xD
